Arabiska vokaler

Arabiskan har bara tre korta vokaler: a, i och u. Vokalerna skrivs sällan ut i text.

De tre vokalerna

I avsnittet om att skriva på arabiska lärde vi oss hur man skriver "hahaha" på arabiska. Det används i chatt och snabbmeddelanden.

ههه

Fast egentligen står det bara "hhh". Eftersom det är den arabiska bokstaven för h tre gånger efter varandra.

Om vi bestämt vill att det ska stå exakt "hahaha" kan vi skriva ut den arabiska vokalen fatha, som uttalas a. Den skrivs som ett streck ovanför boksaven.

هَهَهَ

Om vi istället skrattar fnissigt kanske "hihihi" är mer passande. Då använder vi den arabiska vokalen kasra som uttalas i. Den skrivs som ett streck under bokstaven.

هِهِهِ

Om vi istället skrattar bullrigt kanske "huhuhu" passar bättre. Då använder vi den arabiska vokalern damma som uttlas u. Den skrivs som en ögla ovanför bokstaven. Den påminner också om en miniversion av sin konsonant-motsvarighet, bokstaven waw.

هُهُهُ

Nu kan vi alla tre vokaler i arabiskan.

  • Fatha uttalas a och skrivs som ett streck ovanför bokstaven.
  • Kasra uttalas i och skrivs som ett streck under bokstaven.
  • Damma uttalas u och skrivs som en ögla ovanför bokstaven.

Långa vokaler

Det finns bara tre vokaler i arabiskan. Dessa vokaler finns i en kort variant (a, i och u) som vi nyss sett. De finns också i en lång variant (aa, ii, och uu) som vi ska gå igenom nu.

Det finns tre konsonanter i det arabiska alfabetet som kan uttalas som långa vokaler. Dessa tre konsonaner hör ihop med de tre vokalerna.

  • Bokstaven alif hör ihop med fatha (a).
  • Bokstaven ya hör ihop med kasra (i).
  • Bokstaven waw hör ihop med damma (u).

Om en sådan konsonant föregås av sin motsvarande vokal, och inte själv har en vokal, uttalas den som lång vokal.

  • fatha + alif uttalas som aa
  • kasra + ya uttalas som ii
  • damma + u uttalas som uu

Nunation

Nunation kallas tanwiin på arabiska. Nunation innebär att vokalen blir dubblerad och uttalas med ett n på slutet. Det innebär att a blir an, i blir in och u blir un. Nunation används på slutet av substantiv och adjektiv för att beteckna obestämd form.

Vokalernas varianter

Låt oss sammanfatta vad vi lärt oss hittills. Det finns bara tre vokaler i arabiskan. De har tre korta varianter (a, i och u). De har tre långa varianter (aa, ii, uu). De har tre dubblerade varianter som används för nunation (an, in, un). Vi kan visa vokalerna och deras varianter i en tabell.

De arabiska vokalerna
Namn Kort Lång Dubbel
Fatha َ a ـَا aa ً an
Kasra ِ i ـِي ii ٍ in
Damma ُ u ـُو uu ٌ un

Kasus

Vokalerna används förstås för att visa hur orden ska uttalas. Men på slutet av ord används vokaler för att visa ordets kasus, det vill säga vilken funktion ordet har i en mening.

  • Fatha (a) markerar ackusativ (objektsform).
  • Kasra (i) markerar genitiv (ägande samt efter preposition).
  • Damma (u) markerar nominativ (subjektsform).

Sukun

Om du vill visa tydligt att det inte ska vara en vokal efter en viss bokstav, använder du tecknet sukun. Sukun skrivs som en ring ovanför boksaven.

ْ

Vokaler är valfria

Som vi såg när i avsnittet om att skriva på arabiska kan vi skriva det arabiska ordet för hjärta som قلب eller قَلب
Och det arabiska ordet för bokstav kan vi skriva som حرف eller حَرف
Den som läser vet vad det står oavsett vilket val vi gör.

I koranen skrivs vokalerna ut, för att inte riskera att orden misstolkas. I böcker för barn skrivs vokalerna också ut. Vokalerna brukar också skivas ut i läromedel som lär ut arabiska, till exempel den här webbplatsen. Men i allmänhet brukar inte vokalerna skrivas ut.

Arabisktalande behöver inte vokaler för att läsa text. Vokaler används bara när det inte är självklart hur ett ord ska uttalas. Jag väljer dock att skriva ut alla vokaler, exempelvis när jag skriver dikter på arabiska. Men det anses nog lite konstigt. Jag har exempelvis fått feedback på att texten känns tung att läsa på grund av alla vokaler.

Hur vet man då hur orden uttalas om det inte finns några vokaler? Man får helt enkelt använda sin erfarenhet. Och har man ingen erfarenhet hjälper det att ha koll på vanliga ordmönster.

Om du tyckte att sukun verkade onödigt kanske du ser nyttan nu. Frånvaro av vokal betyder sällan att det inte finns någon vokal, bara att vokalen inte skrivs ut. Då är sukun praktiskt när du verkligen vill visa att det inte är någon vokal, exempelvis vid verb är i jussiv.

A eller ä?

I svenskan har vi ovanligt många vokaler, och en liten skillnad i uttalet av vokalen ändrar ordets betydelse. Exempelvis är det skillnad mellan "tar" och "tär". Så är det inte i arabiskan.

I arabiskan finns det bara tre vokaler, och det finns ett ganska stort spann för hur de kan uttalas. Vokalen fatha, vars uttal jag alltid skriver som a, kan både uttalas som "a", "å" och "ä". Vokalen kasra, varas uttal jag alltid skriver som i, kan både uttalas som "i" och "e". Vokalen damma, vars uttal jag alltid skriver som u, kan både uttalas som "u" och "o". Men det är fortfarande samma vokal, det vill säga samma fonem.

Uttalet av vokalen fatha kan alltså likna både "a", "å" och "ä". Men variationerna är inte slumpmässiga. I vanliga fall uttalas fatha som ett svenskt ä, men i närheten av emfatiska vokaler uttalas fatha som någonstans mellan a och å. På bland annat sidan för emfatiska bokstaven Ta ser och hör du exempel på uttalasskillnaderna.

Rörlig och lugn

Här kommer lite kuriosa. Det arabiska arabiska ordet för vokal (som uttalas Haraka) betyder även rörelse rörelse. Om en konsonant har en vokal kallas den mutaHarrik, vilket betyder både vokaliserad och rörlig. Det arabiska ordet sukun används för ringen som betecknar att det inte ska vara någon vokal, men ordet betyder även lugn/stillhet. Om en konsonant inte har en vokal kallas den saakin, som betyder både ovkokaliserad/tyst och lugn, och även invånare och hyresgäst.