När man fotar med en systemkamera trycker man ner knappen till hälften. En eller flera prickar blinkar rött – där blir det fokus (som skarpast). Fotar du en människa, ska fokus vara på ögat. När du har fokus på rätt ställe trycker du ner hela knappen för att ta bilden.
Allt i bilden som är på samma avstånd från kameran som punkten/punkterna, kommer att vara skarpt. Dessutom finns ett område framför och bakom som också kommer att ha skärpa. Skärpedjupet anger hur stort det området är.
- Bländaröppning
Större bländaröppning (mycket ljusinsläpp) ger mindre skärpedjup - Brännvidd
Större brännvidd (mer zoom) ger mindre skärpedjup - Närhet
Ju närmare du kameran är motivet, desto mindre skärpedjup.
Olika skärpedjup
Små skärpedjup kan vara trevligt vid porträttbilder, personen får skärpa medan förgrund och bakgrund är oskarp. Stora skärpedjup kan vara bra när man fotar landskap, om man vill att allt i bilden ska vara skarpt.
Bilden på svanarna nedan har stort skärpedjup: allt syns ungefär lika tydligt. Jag tycker att det blir tröttsamt eftersom det inte finns något att fästa blicken på.
De andra bilderna har litet skärpedjup. Det viktigaste är i fokus medan bakgrunden är suddiga fält, vilket ofta ger en snygg effekt.
Nybörjare som fotar porträttbilder brukar stå en bit ifrån och zooma in ansiktet. Det ger ett stort skärpedjup, vilket kan göra att fotot ser amatörmässigt ut. Ofta blir det bättre att zooma ut och stå väldigt nära personen. Då blir skärpedjupet litet: ansiktet hamnar i fokus medan förgrund och bakgrund blir suddiga. Jag antar att det känns mer respektfullt att stå en bit ifrån medan det känns påträngande att gå för nära. Men ett bra råd som jag har fått är ”gå så nära at du skäms”. I COVID-tider får man förstås ta hänsyn till smittorisken också.
Ska du fota ett ansikte är det ofta bättre att gå närmare, än att zooma in.