Det arabiska ordet för gråtande, tårfylld skrivs ﺑَﺎﻙٍ och uttalas baakin.
Här ser du ordets böjningsformer, det vill säga hur ordet böjs utifrån kasus och bestämdhet.
Arabiska ord böjs utifrån kasus. Det finns tre kasus i arabiskan: nominativ, ackusativ och genitiv.
Nominativ är ordets grundform. Ordet står i nominativ när det fungerar som subjekt (den som utför verbet).
I nominalsatser är orden också i nominativ.
Arabiska ord i nominativ slutar på un i obestämd form och u i bestämd form.
Om ta marbuta är sista bokstaven i ordet blir ändelsen atun respektie atu.
Om ordet är böjt enligt mönstret för regelbunden plural maskulinum är ändelsen uuna, både i bestämd form och i obestämd form.
Ackusativ används när ordet fungerar som objekt (den som utsätts för verbet). Ackusativ används ibland vid tidsangivelser. Det finns också fler användningsområden för ackusativ. Exempelvis al-Haal och at-taymiiz.
Arabiska ord i ackusativ slutar på an i obestämd form och a i bestämd form.
Om ta marbuta är sista bokstaven är ändelsen atan respektive ata.
Om ordet är böjt enligt mönstret för regelbunden plural femininum är ändelsen in i obestämd form.
Om ordet är böjt enligt mönstret för regelbunden plural maskulinum är ändelsen iina, både i bestämd form och i obestämd form.
Genitiv används efter preposition.
Genitiv används också för att markera ägande, dvs i idafa-konstruktioner.
Arabiska ord i genitiv slutar på in i obestämd form och i bestämd form.
Om ordet har ta marbuta som sista bokstav är ändelsen istället atin respektive ati.
Om ordet är böjt enligt mönstret för regelbunden plural maskulinum är ändelsen iina, både i bestämd form och i obestämd form.