Låt oss gå igenom grunderna i arabiska verb. Vi använder verbet fa3ala (att göra) som exempel. Här kan du hitta dess böjningsformer.
Med hjälp av partiklarna sa/sawfa, imperfekt, perfekt och kaana kan man få olika tidsformer.
Det finns två ord med betydelsen "att" på arabiska.
Vid meningar på formen "verb att verb" används 'an.
Vid meningar på formen "verb att substantiv" eller "verb att pronomen" används 'anna.
Verb i dåtid (perfekt) finns bara i ett tillstånd. Verb i nutid (imperfekt) finns i tre tillstånd. Indikativ är det vanliga. Subjunktiv används när verbet kommer efter lan (dvs negerad framtid) eller någon annan subjunktivpartikel. Jussiv används när verbet kommer efter lam dvs negerad dåtid.
Så här heter verbens olika tillstånd på arabiska:
Imperativ är uppmaningar. På svenska brukar man ha ett utropstecken efter imperativ men det behövs inte i arabiskan.
Många verb i arabiskan har redan passiv betydelse, exempelvis 'infataHa som betyder att öppnas. Men man kan även ta verb med aktiv betydelse och göra om en till aktiv form.