Den arabiska skriften är vacker. Den är också praktisk eftersom du inte behöver lyfta pennan så ofta. Här ska vi gå igenom principerna för att skriva på arabiska.
Förut tänkte jag att arabisk skrift liknar skrivstil. Men i själva verket är det nog tvärtom: skrivstil liknar arabiska. Vissa tror att de som utvecklade skrivstilen, vid Karl den stores hov i Frankrike på 800-talet, inspirerades av arabiskan. Det säger historikern Gunnar Wetterberg i Fråga Lund (avsnitt 8 2019, 53 minuter in i programmet).
Arabiska skrivs från höger till vänster. När du läser ett arabiskt ord, börjar du från den högra bokstaven. När du läser en sida med arabisk text, börjar du uppe till höger. Och när du läser en bok på arabiska, börjar du från "sista sidan". Arabisk skrift är alltså spegelvänd mot den svenska. Eller rättare sagt: svensk skrift är spegelvänd mot arabiskan. Den latinska skriften kommer ju från den semitiska. Och arabiskan tillhör den semitiska språkgruppen.
Ett par arabiska bokstäver liknar sina svenska (dvs latinska) motsvarigheter, om man tar hänsyn till att skrifterna är spegelvända mot varandra. Den arabiska bokstaven för l ser precis ut som stora boktaven L i det latinska alfabetet, fast spegelvänd.
Med lite fantasi ser den arabiska bokstaven för r ut som lilla bokstaven r i det latinska alfabetet. Fast spegelvänd och skriven med handstil.
I arabiska ord skrivs bokstäverna ofta ihop med varandra. Precis som skrivstil. Vissa arabiska bokstäver sitter ihop mer gäna än andra. Jag kommer att använda det engelska begreppet begreppet joining (sammanfogande). Många bokstäver är dual-joining. De vill sitta ihop både till höger och vänster. Och de andra är right-joining. De vill bara sitta ihop till höger.
En bokstav som är dual-joining vill sitta ihop både till höger och till vänster. De flesta bokstäverna i det arabiska alfabetet är dual-joining. Du ser dem nedan. Om du vill veta mer om någon bokstav är det bara att klicka på den.
Varje dual-join-bokstav har fyra olika former. Det du ser ovan är bokstäverna i deras isolerade form. Den isolerade formen används när bokstaven står för sig själv. Den isolerade formen kan också användas i slutet av ord om bokstaven före (dvs bokstaven till höger) är right-join. Som vi ska se senare vägrar right-join-bokstäver att ansluta till vänster, så om en sådan står till höger är det som om det inte fanns någon bokstav alls där. Alltså: en right-join-bokstav till höger och ingen bokstav till vänster gör att bokstaven får stå för sig själv, i sin isolerade form.
Dual-join-bokstäver har som sagt fyra olika former. Vi har sett den isolerade formen. Nu ska vi se den initiala formen.
Som du ser har bokstäverna fått en svans till vänster. Det är för att koppla ihop med bokstaven till vänster, dvs bokstaven som kommer efter (eftersom arabiska skrivs från höger till vänster). Den initiala formen används i början av ord. Den initiala formen kan också användas i mitten av ord, om bokstaven till höger är right-join. En right-join-bokstav till höger är ju detsamma som ingen bokstav alls, eftersom den inte vill koppla till vänster.
Nu ska vi se på den mediala formen av dual-join-bokstäver. Som du kanske kan gissa har den mediala formen svans åt båda hållen.
Den mediala formen har alltså både en svans till höger och en svans till vänster. Eftersom arabiska skrivs från höger till vänster så kopplar svansen till höger ihop med bokstaven före, och svansen till vänster kopplar ihop med bokstaven efter. Den mediala formen används förstås i mitten av ord. Men det förutsätter att bokstaven till höger inte är right-join, eftersom sådana bokstäver inte vill koppla till vänster.
Nu ska vi se på den fjärde och sista formen av dual-join-bokstäver: den finala formen. Den finala formen har förstås en svans till höger.
Den finala formen har sin svans till höger för att koppla ihop sig med bokstaven som kommer före (eftersom arabiskan skrivs från höger till vänster). Den finala formen används såklart i slutet av ord. Men bara under förutsättning att bokstaven till höger inte är right-join, eftersom right-join-bokstäver vägrar koppla till vänster.
Vi kan ta ett exempel på hur man skriver med en dual-join-bokstav. Jag kommer att använda exempel från lektionen om arabiskt skrivande från min andra webbplats. Vi ska titta närmare på den arabiska bokstaven för h. När bokstaven ska stå för sig själv använder vi dess isolerade form.
När bokstaven för h står för sig själv liknar den en ring. Och den betyder ingenting. Eller jo, bokstaven symboliserar ju sig själv. Och så är den en förkortning för hijra-år.
Om vi chattar och vår chattkompis skriver något roligt, kanske vi vill skriva "hahaha". På arabiska skrivs "hahaha" som tre stycken h.
Nu har vi bokstaven ha i sin initiala form (längst till höger), sin mediala form (i mitten) och i sin finala form (längst till vänster). Det kanske är lite lättare att urskilja de olika formerna om vi separerar dem från varandra.
Nu syns de olika formerna på bokstaven h tydligt. Jag har förlängt svansarna av pedagogiska skäl. Den initiala formen har en svans till vänster, den mediala formen har svans åt båda hållen och den finala formen har svans åt båda hållen.
När jag började läsa arabiska tyckte jag att skriften var svår att lära sig. Det var till stor hjälp när jag kunde se boktäverna i ett ord separerade från varandra. Det är därför varje ord på den här webbplatsen har en länk till den sida där du får en detaljerad beskrivning av hur du skriver ordet. Där kan du se bokstäverna i ordet separerade från varandra, och du får en detaljerad beskrivning av hur du skriver ordet, och förstås en länk till mer information om varje bokstav.
En bokstav som är right-joining vill sitta ihop till höger men inte vill vänster. Sex av bokstäverna i det arabiska alfabetet är right-joining.
Varje right-join-bokstav har två former. Den isolerade formen ser du ovan. Precis som för dual-join-bokstäver så används den isolerade formen när bokstaven står för sig själv, och i slutet av ord om bokstaven före är right-join. Men den isolerade formen har fler användningsområden för right-join-bokstäver. Right-join-bokstäver använder den isolerade formen även i början av ord. Det är för att right-join-bokstäver vägrar att ansluta till vänster. Och right-join-bokstäver använder den isolerade formen i mitten av ord om bokstaven före är right-join.
För en right-join-bokstav spelar det alltså ingen roll om det finns någon bostav till vänster eller inte. Den vägrar att ansluta till vänster. Den isolerade formen används därför om det inte finns någon bokstav till höger, eller om bokstaven till höger är right-join (och därmed vägrar ansluta till vänster).
Förutom den isolerade formen så har right-join-bokstäver en final form. Du ser den nedan.
Svansen till höger är förstås för att ansluta till bokstaven till höger (det vill säga bokstaven före eftersom arabiska skrivs från höger tll vänster). Precis som för dual-join-bokstäer så används den finala formen i slutet av ord, förutsatt att bokstaven till höger inte är right-join. Right-join-bokstäver kan använda den finala formen även i mitten av ord, om bokstaven till höger inte är right-join.
De flesta bokstäver i det arabiska alfabetet är dual-joining. De vill koppla åt både höger och vänster, och varje bokstav har fyra olika former. De sex övriga bokstäverna i det arabiska alfabetet är right-joining. De vill bara koppla åt höger, och varje bokstav finns i två olika former.
Alla arabiska bokstäver vill koppla till höger (dvs till bostaven före). Finns det en bokstav till höger som är dual-joining (dvs inte right-joining) då får bokstaven en svans till höger och kopplas ihop med den.
Dual-joining-bokstäver vill även koppla till vänster. Finns det en bokstav till vänster så får bokstaven en svans till vänster och kopplas ihop med den. Right-joining-bokstäver kopplar aldrig till vänster.
Jag har som sagt använt det engelska begreppet joining som betyder sammanfogning. Det begreppet har jag bland annat stött på inom Unicode. Jag har stött på en och annan PowerPoint-presentation och Photoshop-bild där de arabiska bokstäverna har hamnat i fel ordning och inte sitter ihop, där är det både textriktningen och joiningen som har gått fel.
Om du känner till eller har förslag på någon svensk term för joining, dual-join och right-join, kontakta mig gärna på info@esanna.se. Jag har gått igenom hur joining fungerar för bokstäverna i det arabiska alfabetet. Men det finns förstås många andra arabiska tecken som inte ingår i det arabiska alfabetet, som också följer reglerna för joining. Om du börjar läsa om det kommer du även att stöta på begreppet non-joining.
Non-joining innebär som namnet antyder att tecknet varken kopplar till höger eller vänster. Alla bokstäver i vårt svenska alfabet har non-joining, eftersom de skrivs isolerade från varandra.
De arabiska siffrorna har exempelvis non-joining och skrivs alltså inte ihop med varandra. Arabiska tal skrivs dessutom från vänster till höger. De skrivs alltså i samma riktning som de svenska siffrorna, och i motsatt riktning mot den arabiska skriften.
Den arabiska bokstaven hamza skrivs ء i sin isolerade form. Denna isolerade form av hamza är non-joining och skrivs för sig. Dock står hamza sällan för sig själv. Hamza sitter ofta på en annan bokstav: alif (right-join), waw (right-join) eller ya (dual-join). Regerna för hamza är ett eget kapitel, som jag planerar att skrivs om på den här webbplatsen.
På den här webbplatsen hade jag tidigare en artikel som introducerade arabiskt skrift genom att visa hur man skriver det arabiska ordet för hjärta. Den har spelat ut sin roll nu eftersom det finns en detaljerad beskrivning av hur du skriver hjärta på arabiska. En sådan beskrivning fnnns för varje ord i ordlistan. Men för den som ändå gillade den kortfattade introduktionen kommer den här.
Det arabiska ordet för hjärta uttalas qalb.
Första bokstaven är qaf som uttalas q: ق. Qaf ser ut såhär i början av ord (den initiala formen): ﻗـ
Andra bokstaven är lam som uttalas l: ل. Lam ser ut såhär i mitten av ord (den mediala formen): ـﻠـ
Tredje och sista bokstaven är ba som uttalas b: ب. Ba ser ut såhär i slutet av ord (den finala formen): ـﺐ
Nu har vi de tre bokstäverna qaf (q), lam (l) och ba (b):
Och skriver vi ihop dem får vi det arabiska ordet för hjärta:
Ovan står det egentligen qlb. Om vi vill vara extra tydliga sätter vi dit vokalen fatha som motsvarar a. Då står det qalb.
Det arabiska ordet för bokstav uttalas Harf. Det finns en detaljerad beskrivning av hur du skriver bokstav på arabiska, precis som de gör för varje ord i ordlistan. Här kommmer en kortfattad beskrivning.
Det arabiska ordet för bokstav uttalas Harf.
Första bokstaven är Ha som uttalas H: ح. Ha ser ut såhär i början av ord (den initiala formen): ﺣـ
Andra bokstaven är ra som uttalas r: ر. Boksaven ra har egenskapen right-join, den vill alltså inte koppla ihop med bokstaven till vänster. I mitten av ord används därför den finala formen: ـﺮ
Tredje och sista bokstaven är fa som uttalas f: ف. Eftersom fa är sista bokstaven har den ingen bokstav att koppla till åt vänster. Den har heller ingen bokstav att koppla till åt höger, eftersom boksaven ra är right-joining. Därför få bokstaven fa stå i sin isolerade form.
Nu har vi de tre bokstäverna Ha (h), ra (r) och fa (f):
Och skriver vi ihop dem får vi det arabiska ordet för bokstav:
Ovan står det egentligen Hrf. Om vi vill vara extra tydliga sätter vi dit vokalen fatha som motsvarar a. Då står det Harf.
Känns det krångligt att de arabiska bokstäverna har så många olika former? Dual-join-bokstäverna har fyra former och right-join-bokstäverna har två former av. Tänk då på att svenska (dvs latinska) bokstäver har två former var, gemener (små bokstäver) och versaler (stora bokstäver). Det slipper vi i arabiskan.
Vi har lät oss att det arabsika ordet för bokstav uttalas Harf. Du kanske undrar varför jag skriver just Harf och inte harf, om nu arabiskan inte har några stora bokstäver. Det är för att det finns två stycken h i arabiskan. Ett "vanligt" vars uttal jag skriver som h, och ett mer "arabiskt", som jag skriver som H. Jag använder även stor bokstav för att skilja mellan emfatisk bokstav och deras icke-emfatiska "vanliga" motvarigheter.